The Penguin Connection

Ett sorgligt meddelande till alla mina bloggläsare: Internetkontakten här på Falklandsöarna är dyr och, framför allt, så långsam att det inte finns en chans att ladda upp bilder t.ex. Jag funderar på att förbereda ett antal blogginlägg och sen lägga ut dem när jag har full wifi igen. Men det blir nog inte förrän på Påskön, om två veckor. Men hav tålamod, vi återkommer! Tog min första pingvinbild igår, kan jag berätta. Det var en jackess-pingvin som bara dök upp vid kajkanten här i Stanley, en ren serendipity. Isolerade men spännande hälsningar, Bloggisten

Idag ska jag köra de 25 milen tillbaka till Punta Arenas i min risiga hyrbil. Det går rakt fram för det mesta över oändliga vidder med fjärrblick mot Andernas sydligaste utlöpare. Här får ni lite ögongodis från trakten. Dubbelklicka gärna upp bilderna till full storlek för ökad njutningsgrad:

I Patagonien Gråsparvarna ser exakt likadana ut här som hemma. Och de låter likadant; de tjipp tjippar sig fram genom livet, här som överallt annars. Men annars finns det mycket som är annorlunda. Ta hundarna t.ex. Det finns två sorters hundar här: de instängda och de lösspringande, till synes herrelösa. De få som är instängda är som hemma: vrålskäller och är allmänt förbannade när man går förbi på gatan. Men den stora lössläppta massan är bara lekfulla och lyckliga. De springer omkring och jagar varandra, försöker smyga på omisstänksamma duvor och är lika glada när de misslyckas gång på gång för att duvorna flyger iväg, leker med bollar, nojsar som det faller sig, nosar varann hämningslöst både fram- och bakledes. Och många av dem ligger bara lugnt och mediterar, troligen under totalt avslappat ickefunderande över ingenting alls här i världen. De lössläppta är inte alls arga på mig, och jag är inte alls rädd för dem. Men den största skillnaden mellan Patagonien och Sverig

Pippi L-groupie Me and my love dancing in the park Estetiserande pornografik - förlåt, erotik ? Den realistiske pessimisten filosoferar Shiva? Efter en god måltid Fighting the lamppost 1 Fighting the lampost 2 Fighting the lamppost 3 Soon gonna kill it off... Salvador Allende Limits broken by breakdance

Låt inte lura er! Åk ingenstans! Stanna hemma! ”Ute o fära på väga, när’n kunne va hemma o va wiler”. Så brukade den där tanten i Hyggås uttrycka saken, på tal om ett av hennes barnbarn, som var tävlingscyklist och tillbringade en massa träningstid på vägarna. Tanten var en av farsans drickakunder anno dazumal. Hon bjöd ofta in honom på en kopp kaffe och fick då tillfälle att beklaga sig över sonsonens framfart. (Osäker på stavningen av ”wiler”, men det ska uttalas som ett engelskt ’w’ i alla fall. ”va wiler” lär betyda något i stil med ”ta det lugnt, koppla av, vila”.) Se där, ord av visdom! Vad skulle det tjäna till för min del att flänga tusentals mil på luftvägarna till andra sidan jordklotet? Vad fick jag för det? Jo, ett tråkigt rum i Santiago de Chile på 12:e våningen i ett 21-vångingshus av betong (tänk miljonprogrammet) med en urtrist utsikt över andra betonghus med lite förfallna skjul däremellan (se bilder). Lite bättre ser det ut när mörkret faller, men men men… Oc

Egoistiskt sett skulle jag nog välja det tredje alternativet. Eller möjligen det andra... om det går att kombinera med det första vill säga... Tänker jag lite mer storskaligt (vilket händer) blir det naturligtvis det första som gäller. Det vore smack dab in the bull's eye både för pingviner och människor.

2019-01-11 Om man reser snett ner åt väster och siktar rätt kommer man till Falklandsöarna. Jaha, och vad ska man där och göra? frågar sig vän av förnuft och ordning. Jo, man ska titta på pingviner naturligtvis. Ända sen jag läste om pingvinen Pablo, som lämnade Antarktis på ett isflak för att börja ett nytt liv på en söderhavsö, och ända sen min dotter i en dikt gav mig den underbart mångtydiga raden: "Men den blå pingvinen dansar på isen...", ja ända sen dess har jag närt en svaghet för dessa varelser. Jag känner mig befryndad med dem, känns som vi har någon sorts valfrändskap (soulmate-skap), oklart varför. Vad kan vi egentligen ha gemensamt, pingvinerna och jag? Jag menar, de går ständigt klädda i frack; jag däremot har aldrig klätt mig i frack, utan utmärks snarare av den typiskt jeansiga, t-skjortepräglade, lätt slafsiga look som är så vanlig i min generation. Pingvinerna är fantastiska, spolformade simmare, medan jag är en klåpare i vattnet, osv. osv. Men just ida