Eländes elände... Varför utsätter jag mig för detta?

Låt inte lura er! Åk ingenstans! Stanna hemma! ”Ute o fära på väga, när’n kunne va hemma o va wiler”. Så brukade den där tanten i Hyggås uttrycka saken, på tal om ett av hennes barnbarn, som var tävlingscyklist och tillbringade en massa träningstid på vägarna. Tanten var en av farsans drickakunder anno dazumal. Hon bjöd ofta in honom på en kopp kaffe och fick då tillfälle att beklaga sig över sonsonens framfart. (Osäker på stavningen av ”wiler”, men det ska uttalas som ett engelskt ’w’ i alla fall. ”va wiler” lär betyda något i stil med ”ta det lugnt, koppla av, vila”.)

Se där, ord av visdom! Vad skulle det tjäna till för min del att flänga tusentals mil på luftvägarna till andra sidan jordklotet? Vad fick jag för det? Jo, ett tråkigt rum i Santiago de Chile på 12:e våningen i ett 21-vångingshus av betong (tänk miljonprogrammet) med en urtrist utsikt över andra betonghus med lite förfallna skjul däremellan (se bilder). Lite bättre ser det ut när mörkret faller, men men men…

Och inte nog med det! Ja, jo, första dagen var visserligen fin, med Museo Bellas Artes och en mycket givande stadsvandring. Guiden var kunnig och pratade bra engelska; berättade länge och väl om t.ex. Salvador Allende och Augusto Pinochet; före 1970, under (1970-1973) och efter (1973-1990). Fanns inte speciellt mycket häftigt att titta på i stan, men, som sagt, guidens berättelser var bildande, gav en bild av landet och folket.

Men vad hände så på kvällen efter denna fina första dag? Jo, då slog magsjukan till med diarré (rännesketa) och feber. Knappt har man kommit hemifrån så ligger man där… Inte kunnat göra något alls idag. Och i morgon är det tänkt att jag ska flyga söderut till Punta Arenas i Patagonien. Det lär bli jobbigt…