Avslutningsvis: Varför har jag utsatt mig för detta?
Varför har jag utsatt mig för detta? (10 feb - 12 feb)
Hemma igen. Så då kan det vara dags att ställa sig några frågor:
Varför har jag utsatt mig för detta?
Svar: För att bilda mig i vid mening, för att kunna se saker och ting ur nya perspektiv, dra slutsatser, se sammanhang (och se kaos där det inte finns något sammanhang).
Har jag haft det bra?
Svar: Ja, jag har haft det bra – och dåligt ibland (magsjukedygnet, cykelpunkteringen, m.m., m.m.). (Det går inte att njuta och ha det oavbrutet bra i 33 dagar. I så fall reser man inte, den saken är klar.)
Vad gjorde störst intryck?
Svar: Falklandsöarna, och där inte minst albatrosserna och pingvinerna förstås. En väldigt viktig sak med f-öarna är att förhållandet människor-vilda djur är omvänt mot resten av världen; de vilda djuren är många fler än människorna i de falkliga länderna.
Patagonien var också fascinerande, medan jag är något mer kluven till min tid på Rapa Nui: fantastisk, världsunik kulturhistoria, men även delvis smått jobbig turistfällekaraktär.
Vad var jobbigast?
Svar: Jag är trött på att flyga (undantaget då turerna med det lokala Falklandsflyget, i de små flygplanen). Det trångt och jävligt under själva flygandet, och sen är det all denna väntan före och efter... Det är segt! Först vänta på att checka in väskan, sen på passkontroll, security, på att planet äntligen ska lyfta. Sen efteråt vänta på att väskan ska dyka upp på bagagebandet. Det kommer att dröja innan jag flyger igen, och då inte bara med tanke på klimatet.
Tänker mig att alla gestalterna och figurerna på bilderna nedan antingen kan representera olika sidor av mig själv, eller stå för människor och djur jag mött på vägen.
Nu är jag tillbaka hemma igen och allt är som det var förut... men inte riktigt ändå...
Hemma igen. Så då kan det vara dags att ställa sig några frågor:
Varför har jag utsatt mig för detta?
Svar: För att bilda mig i vid mening, för att kunna se saker och ting ur nya perspektiv, dra slutsatser, se sammanhang (och se kaos där det inte finns något sammanhang).
Har jag haft det bra?
Svar: Ja, jag har haft det bra – och dåligt ibland (magsjukedygnet, cykelpunkteringen, m.m., m.m.). (Det går inte att njuta och ha det oavbrutet bra i 33 dagar. I så fall reser man inte, den saken är klar.)
Vad gjorde störst intryck?
Svar: Falklandsöarna, och där inte minst albatrosserna och pingvinerna förstås. En väldigt viktig sak med f-öarna är att förhållandet människor-vilda djur är omvänt mot resten av världen; de vilda djuren är många fler än människorna i de falkliga länderna.
Patagonien var också fascinerande, medan jag är något mer kluven till min tid på Rapa Nui: fantastisk, världsunik kulturhistoria, men även delvis smått jobbig turistfällekaraktär.
Vad var jobbigast?
Svar: Jag är trött på att flyga (undantaget då turerna med det lokala Falklandsflyget, i de små flygplanen). Det trångt och jävligt under själva flygandet, och sen är det all denna väntan före och efter... Det är segt! Först vänta på att checka in väskan, sen på passkontroll, security, på att planet äntligen ska lyfta. Sen efteråt vänta på att väskan ska dyka upp på bagagebandet. Det kommer att dröja innan jag flyger igen, och då inte bara med tanke på klimatet.
Tänker mig att alla gestalterna och figurerna på bilderna nedan antingen kan representera olika sidor av mig själv, eller stå för människor och djur jag mött på vägen.
Nu är jag tillbaka hemma igen och allt är som det var förut... men inte riktigt ändå...
 |
| Viktor Jara |
Kommentarer
Skicka en kommentar