Till Seal Bay med Jim

Till Seal Bay med Jim (21 jan)

Dagen efter kungspingvinerna vid Volunteer bay har jag en ny heldagstur inbokad. Kan inte beskrivas som annat än hårdkörning. Skillnaden mot igår är att det är Jim som kör i stället för Wayne och att det är ett jävla skitväder: iskall, stenhård vind, samt drizzlande duggregn.

Efter en timmes väg-körning och halvannan timmes off road-dito, det senare med ständiga upp och ner i torvadikena; för marken är täckt av ett tjockt torvlager nästan överallt, efter sammanlagt ca 2,5 timmar i bilen så är vi framme vid den branta, klippiga kusten. Här finns det massor av rockhoppers (skulle gissa att de heter något i stil med klipphopparpingviner på svenska). De kan hoppa högre än sin egen längd om det behövs. De tar sig iland ur de meterhöga bränningarna, klamrar sig fast på de hala klipporna, och hoppar snabbt snabbt utom räckhåll för vågornas tillbakasug. Sen hoppelihopphoppar de enkelt men ofattbart brant rakt uppför klipporna till kolonin som kan befinna sig 50-100 m över havsnivån. De är ena tuffa krabater! (Obs! Avstesning obligatorisk här!)

Vid nästa stopp blickar vi ner över en bay där ett femtontal sjölejon ömsom vrålar och brötar och har sig (vad nu det kan betyda: ”har sig”?), ömsom bara lättjefullt drönar på sanden. Jim berättar att han en gång såg en sjölejonhanne jaga ifatt och sluka en pingvin. De är mycket snabbare också på land än man kan tro; snabbare än en människa på kort sträcka, särskilt om underlaget t.ex. består av lös sand. Det gäller att aldrig befinna sig mellan ett sjölejon och havet, för då känner de sig hotade och kan gå till attack. Jojo, en sån där skulle man inte vilja möta i en mörk gränd inte…

Gentoo-pingviner ser vi också. De har sin egen personlighet, klart skild från king penguins och rockhoppers. De är anspråkslöst chosefria, lever sin pingvinighet på ett självklart sätt; de är definitivt inte några värdiga posörer som the kings. Och det skulle aldrig falla dem in att hoppa på några klippor hit eller dit eller upp eller ner. Nej, de föredrar en lagom sandstrand för att ta sig ut ur eller in i vattnet.

Kan du simma? frågar Jim, och kör ner precis till strandkanten av en cirka 100 meter bred damm. Jo, hjälpligt, svarar jag och tänker att han driver med mig. Han kommer att backa tillbaka… Nähä, det gör han inte, han kör rakt ut i det halvmeterdjupa vattnet! Jag blir så chockad att jag glömmer att ta några kort eller filma; det grämer mig fortfarande. Observera att det inte var fråga om någon amfibiebil.

     Jim visar med stolhet upp en komplett toalettbyggnad mitt ute i ödemarken. Den har de släpat hit på en släde dragen av en traktor, berättar han. Det tog en hel dag. Mycket ambitiöst projekt med tanke på att det bara kommer kanske 5-6 turister hit i veckan, under högsäsong vill säga. Förutom själva tjottan finns ett litet extrarum i avträdesskjulet. När man uträttat sina behov kan man här inta sin packed lunch om vädret är dåligt (utkomster och inkomster, typ), samtidigt som man njuter av den sköna utsikten över landskapet genom dörröppningen.

Jims Toyota Landcruiser goes off road

Många grindar på "vägen"

Rockhoppers 

(Rödögdheten kan möjligen ha med baksmälla att göra. Dom verkar supa rätt hårt, rockhopparna, för dom är rödögda allihop, för jämnan.)

En fet liten tuffing

Vildmarkstoan

Poserande sjölejonhane (macho)

Kvinnosjölejon i den s.k. luven på varann

Varför kommer jag att tänka på president Trump?

Gentoo-penguin funderar:

Va fan är det för mening med allting egentligen?

Denna Dark Faced Ground Tyrant slank med av bara farten...  har  inte med saken att göra egentligen. Men supergullig är han den rackaren (avstesning nödvändig).