2019-01-11 Om man reser snett ner åt väster och siktar rätt kommer man till Falklandsöarna . Jaha, och vad ska man där och göra? frågar sig vän av förnuft och ordning. Jo, man ska titta på pingviner naturligtvis. Ända sen jag läste om pingvinen Pablo, som lämnade Antarktis på ett isflak för att börja ett nytt liv på en söderhavsö, och ända sen min dotter i en dikt gav mig den underbart mångtydiga raden: "Men den blå pingvinen dansar på isen...", ja ända sen dess har jag närt en svaghet för dessa varelser. Jag känner mig befryndad med dem, känns som vi har någon sorts valfrändskap (soulmate-skap), oklart varför. Vad kan vi egentligen ha gemensamt, pingvinerna och jag? Jag menar, de går ständigt klädda i frack; jag däremot har aldrig klätt mig i frack, utan utmärks snarare av den typiskt jeansiga, t-skjortepräglade, lätt slafsiga look som är så vanlig i min generation. Pingvinerna är fantastiska, spolformade simmare, medan jag är en klåpare i vattnet, osv. osv. Men just...
Kommentarer
Skicka en kommentar